Instruktörer på MSBK

Britt-Marie Andersson

Kurser jag håller: Valp, allmänlydnad, tävlingslydnad, bruks
Utbildningar: Instruktör-83, Vidarutbildning-92,Lärare i Hundtjänst-93, Domare klass II-96,
Vidarutbildning klass I B -99, Lydnadsklassdomare 1:a klass -11, Klickertränarutbildad av Canis -07

Lite om mig: En korthårig hund skulle jag ha!
En dobermann kunde man ju inte köpa, så det blev en boxer.  Dobermann och boxer var de enda korthåriga hundar jag kände till. Varför en korthårig, jo, jag är uppväxt med pekingeser.

Boxertiken kom 1970. Hon var tigrerad och mycket vacker. Hon blev SUch. Vi tävlade rapport och drag med henne. Vi i sammanhanget är min man, Sixten, han är ”diplomerad” hundrastare och mottagare på rapporten. Tyvärr var mentaliteten inte den bästa på Chima som hon kom att kallas så hon fick sluta sina dagar. Den kennel som fött upp Chima kom vi att ha ett mycket gott samarbete med och det resulterade i att vi fick ta hand om en hane som de importerat från Tyskland. En stor och maffig herre och även han fick springa rapport och vara med i draghundspåret. Han blev Nordisk o Int. Utställningschampion.
På en utställning mötte Sixten en ungdomsvän som födde upp dobermann, och på det sättet kom det ändå en dobb hem till oss. Det var 1975 och -79 fick han sällskap av en tik, Loppan. Henne tävlade jag sök med.
Sammanlagt har vi haft ytterligare tre dobermann, Bruno, Dennis och Figge. Drag har varit Sixten’s gren. De här åren var intensiva. På vintrarna var det resor i tre månader. På somrarna tävlade vi rapport eller sök.  Dennis tävlade vi rapport med och Figge blev Räddningshund och sökhund i elitklass. Tack vare Sixten’s dragintresse har våra hundar alltid varit i mycket bra kondition.

Nu är vi framme vid 1996 och vår första flatcoated retriever kommer till oss. En tik som får namnet Ayla . Vi tävlade sök, spår och lydnad. Vi tävlade en gång i varje klass och på första försöket i elitsök fick hon cert!  I lydnad gjorde hon likadant, en tävling i varje klass och ett första pris i elitklass. Vi hann också med att tävla högre spår och även hon blev Räddningshund. Hon var endast fem år när hon gick bort i cancer.

Det kom det en ny flat till oss. En Bonnie som blev 10 år och som vi tävlade rapport med. Deltog på sju SM och ett NM.  Hennes meriter var 2 Guld, 1 Silver och 1 Brons.
Blev Årets Rapporthund 2008.  Hon tävlade även i Lydnadsklass  III och elitspår. Sammanlagt fick hon 40 cert i Rapport och 2 cert i Spår.

Den hund som nu finns hos oss är en flattik på 4 år, Tinna. Hon tävlar i elitspår och Lydnadsklass III. Vi tävlar jakt med henne.

Det här är en sammanfattning av de hundar som bott hos oss och som jag har tränat för tävling.
Har haft tur att under den här tiden fått gå utbildning för Barbro Börjesson. Genom SBK har jag utbildat mig till Lärare i hundtjänst vid Hundskolan i Sollefteå. Har på så sätt lärt känna en av De Stora i hundvärlden!
Genom att jag tävlat mycket har jag också fått möjlighet att utbilda mig till bruksprovsdomare.

Ingela Sandenskog

Utbildningar: SBK Allmänlydnadsinstruktör, SBK spår- och rapportspecialutbildning, Tävlingslydnadsinstruktör
Kurser jag håller: Valp, allmänlydnad, Rallylydnad, Tävlingslydnad

Lite om mig:Hemma har jag två tollartikar, Tea 8 år och Lycka 1 år.
Innan dem hade jag en blandras, Fia. Med henne tränade jag lite agility och lydnad.
Tyvärr hade hon höftledsfel och vid 7 års ålder var vi tvungna att ta bort henne p g a cancer.

Har själv gått flera lydnadskurser för olika instruktörer.
Tea är lydnadschampion.

Har även gått ett flertal kurser för olika jaktinstruktörer, med inriktning på retrieverarbete.
Har 1:a pris på tollingjaktprov i elitklass.
Startade även på ”vanligt” B-prov, där vi har pris i nybörjarklass. Tyvärr har Tea haft svårt att vara tyst i passivitet med andra hundar, så där kom vi
inte längre.
Var nog då jag insåg hur viktigt det är med passivitetsträning.

Bruksgrenarna rapport och spår har vi provat på och ställt upp i ett par tävlingar.
Tycker att det har varit roligt att testa olika grenar inom hundsporten, så på senare år har vi tränat och tävlat rallylydnad, där Tea är rallylydnads-
mästare.
Har även gått en kurs i viltspår och har gjort anlagsklassen.
Med Lycka har jag börjat träna jakt och lydnad. Om det är det vi ska fortsätta med får tiden utvisa då Lycka är en helt annan sorts hund än Tea.

Att träna och tävla med sin hund är både roligt och lärorikt samtidigt som
det kan vara en riktig utmaning som nog alla vet.

Madelene Broberg

Utbildningar:
SBK Allmänlydnadsinstruktör, SBK valp-, spår- och rapportspecialutbildning
Kurser jag håller: Allmänlydnad, valp, spår

Lite om mig: Har nyligen blivit examinerad tävlingsledare i lydnad och bruks.
Har tävlat lydnad, spår och sök. Kursar själv kontinuerligt med egen hund, främst tävlingslydnad.
Är mest intresserad av att spåra. I familjen finns två schäferhundar.

Malin Grönberg

Kurser jag håller: Valp, Allmänlydnad, Rallylydnad
Utbildningar: SBK Allmänlydnadsinstruktör, SBK Rallylydnadsinstruktör
Hemsida: OlydigaHundar

Lite om mig: Uppvuxen i Skepptuna med hästar, katter och kaniner. Eftersom att min lillebror var pälsallergiker så kunde vi inte ha djur boendes inomhus och det enda jag saknade var en hund. Men så fort jag flyttade hemifrån så skaffade jag mig en blandras rottis vid namn Leon. Vi gick lite kurser och så men fick väll ingen ahaupplevelse vad gäller hundträning. Han var en väldigt krävande hund och passade inte mig som var van vid kaninhoppning och nu ville ha en hund att träna lydnad och agility med.  Han fick dock ett långt och ganska lyckligt sällskapsliv hos bekanta.

Att riktigt intressera mig i hundar och hundträning gjorde jag på riktigt när jag 2006 skaffade mig Mucchie, en American Staffordshireterrier från Wizage kennel i Bro. Mucchie var en fantastisk hund, dock kom han från linjer med mycket terrier, på gott och ont. För mig var det en perfekt första hund! Just för att JAG ständigt behövde tänka och blev utmanad.  Vi tränade det mesta, och han tyckte allt var roligt. Han hade godkänt anlagsprov i viltspår och vi tävlade mästarklass i rallylydnad.
Tyvärr så fick vi utan förvarning låta honom somna in pga ett hjärtfel, knappt 7 år gammal. Med Mucchie lärde jag mig hur jag ville träna hund. Jag blev mer och mer intresserad av inlärning och vad som verkligen händer i en hunds huvud, han har varit min försökskanin och det kommer nog alla hundar även framöver att vara, för man blir aldrig fullärd inom hunderiet.

Just nu har jag fullt upp med en tonårig bordercolliehane vid namn Rök som i framtiden är tänkt att användas i lydnad och vallning.
Har även Kakan, en Portugisisk vattenhund på 9 år som efter att ha tävlat upp till elitklass i lydnad numera är en glad pensionär. Hon agerar ofta kurshund på mina kurser.

 

Elsa Buckard

Kurser jag håller: Tävlingslydnad och rallylydnad.
Utbildningar: SBK Allmänlydnadsinstruktör.

Lite om mig: Mitt hundliv började när jag var 11 år med en familjehund (dvärg schnauzer) som jag gjorde några försök med att lära agility. Duktig var hon! Ifall jag körde sådär en gång i månaden för tränade jag oftare än så var hon mer intresserad utav fikapauserna... 

När jag var 13 år köpte min moster en schäfervalp som jag hjälpte till att passa under sommarlovet och av intresse följde jag med dem på sökträningar (som figurant), spårträningar (som spårläggare) och lydnadsträningar (som tävlingsledare, hjälpreda och den som spelade in passen på film). Vid ett tillfälle åkte jag med dem till ett läger för sökträning där instruktören tyckte lite synd om mig och valde därför att låna ut hennes pensionerade och väldigt rutinerade tävlingshund (border collie) för att jag också skulle få chans att träna sök under lägret.

Efter lägret visade det sig att instruktören bodde i grannkommunen till mig så jag fortsatte att träna och även tävla med den här hunden i liknande princip som hästtjejer åker till stallet till sina medryttarhästar. Enda skillnaden var att jag fick ha hunden hemma hos mig under helgerna och under vardagarna efter skolan tog jag buss och tåg för att träna hund. I samband med det här arrangemanget hade väl mina föräldrar förstått vart mitt fritidsintresse lagt sig åt för håll och insett att jag förr eller senare skulle behöva köpa egen hund för att kunna fortsätta utvecklas. 

Det hela slutade med att jag lyckades köpa mig min alldeles egen hund (border collie) för egna pengar när jag var 15 år gammal och jag ångrar verkligen inte en sekund i mitt liv runt det valet! Med min första hund kämpade vi till oss lydnadschampionatet, kom in i Sveriges talangsatsning i lydnad, klubbmästare utmärkelser, samlade medaljer i ungdoms SM/DM och DM mm... Vi har verkligen haft (och har fortfarande!) jätteroligt tillsammans! Fem år senare hade min hund en kull valpar hos uppfödaren och ifrån den kullen kunde jag inte hålla tassarna borta heller. Därför har jag nu mor och dotter hemma hos mig, två svart/vita border collie flickor som jag älskar mer än allt annat i världen!

År 2007 när jag var 15 år började jag engagera mig i det ideella genom att gå med i styrelsen för hundungdom. Med tiden i mitt engagemang där kom det ganska naturligt för mig att även hålla i träningar och läger för andra hundintresserade ungdomar och på den vägen började min resa mot att bli instruktör.